Vissa fotografier har blivit mig så kära så jag vågar knappt använda dem till något. Som den här då min mamma och jag för en väldans massa år sedan åkte ner för backen på en plastpåse. Det är en ögonblicksbild där man ser hur kul vi har och jag blir alltid glad i hela kroppen när jag ser på den.
En så här bra bild kräver att få bli scrappad, så det är bara att våga. (OBS! Ta en kopia av bilden först om den bara finns utskriven – man kan ju misslyckas!)
Det blev åter igen väldigt lite pyntat och rätt stilrent. Jag skulle vilja slänga på mer saker, men jag vågar aldrig och jag nöjer mig halvvägs.
/Elina
Syster Pysslofant 