Att rita lite förstrött, eller klottra – jag försvenskar engelskans to doodle till att doodla – fick mig att hitta hem. Jag kan inte förklara det på annat sätt.
Jag har nog alltid ritat krumelurer. Men aldrig på riktigt hela vägen. Första gången jag fyllde ett helt ark med mina krumelurer kände jag sådan tillfredställelse. Det var så skönt att rita utan några rätt och fel. Det gav avkoppling för stunden, fullt fokus på varje prick men ändå med tankar på annat.
Det här är min första doodle som fyller hela sidan. Jag vet inte vad det föreställer, men ofta tycker jag att mina krumelurer liknar utomjordiska havsdjur eller sagolika växter. Min son har döpt teckningarna hittills: den första blev ”Timrå simhall”. Haha. Andra ser en elefant.
Just nu sitter jag i soffan framför teven och försöker klottra med ett mål – doodla träd. Mycket svårare, för då kan det ju bli fel! Jag fastnar ofta och bara stirrar på ytan som ska fyllas med något mönster och jag vet inte om jag vågar fortsätta. Ändå fortsätter jag, sakta men säkert. Är nästan besatt av teckningen. Jag tänker på mönster och krumelurer när jag somnar – och när jag vaknar.
Nu ska jag slänga in en gran i krumelurskogen. Håll tummarna för att jag fortsätter vara nöjd efter det!
Vad pysslar ni när ni vill koppla av?
/Elina
Syster Pysslofant 